SPELFÖRFAN

Vart ska man börja? Lite bakgrund kanske.
Dark Souls är en spirituell uppföljare till Demon’s Souls som släpptes 2010, vilket jag också har spelat men inte klarat. Jag tyckte det var alldeles för svårt och frustrationen liksom kokade över och jag gav upp. Det sög att ge upp ett spel som jag visste verkligen skulle ge en väldigt stor tillfredsställelse om man klarade det. Men jag kunde bara inte. Och jag vet inte riktigt vad jag tänkte på när jag köpte Dark Souls för överallt hade jag läst att det är både större och svårare än dess företrädare, alltså borde jag sluta spela tidigare än vad jag gjorde med Demon’s Souls. Men det gjorde jag inte.

Antingen så blev jag helt plötsligt mycket bättre på att spela denna typen av spel eller så började jag tänka efter lite innan jag agerade. Det är nog det sistnämnda. Detta spel från From Software och Namco Bandai är det absolut svåraste spel jag någonsin spelat och klarat (räknar bort Gradius och Ghost ‘n’ Ghoblins från NES för de har jag inte ens gett en chans till att klara). Det som är charmen med spelet, och som också är dess unikhet, är att om man inte tänker sig för så kan man få stryk och dö av den första och enklaste fienden. Man kan inte bara springa fram och “mosa på” som i många andra spel. De kommer blocka/”parrera” dig och sen bokstavligen spätta dig och du ligger som en blöt fläck på marken och har förlorat alla dina souls. Spelet är så oförlåtligt att det är löjligt. Man får lära sig av sina misstag. Det är inte spelet som är orättvist, det var du som gjorde fel. Gör om gör rätt. Det tränar dig att bli bättre, och det blir du också. Efter att ha kommit en bra bit in i spelet så märker man att man börjar bli riktigt jävla bra och en riktig badass. Inget att spekulera i, klarar man spelet så är man riktigt bra :p.

Souls ja (eller själar på svenska men souls låter så mycket bättre). De är en ganska betydande del i spelet, den allra största delen rättare sagt. Man får souls när man dödar fiender, man kan även hitta souls från döda riddare och andra halvt viktiga personer. Med dessa souls kan du sen levla upp din karaktär eller köpa nya vapen och rustningar. I början lyckas man levla upp ett par nivåer första timmen. Det otrevliga med systemet är att ju högre level du har, desto mer souls behövs till nästa level. Alltså blir det svårare och svårare att levla och det tar betydligt längre tid. I slutet krävdes det att man dödade en av de stora bossarna för att gå upp en level. I början behövdes runt 500 souls och i slutet av första genomspelningen krävdes det runt 50000 souls och då var jag runt level 90. För att få lite perspektiv på det hela så kan man nå level 792 och då krävs det 11938030 souls, alltså nästan 12 miljoner souls. Det krävs då att man klarar spelet flera gånger annars går det inte i princip.

Spelupplägget då. Storyn är relativt tunn. Man ska spöa en massa stora bossar och sen finalbossen för att återställa The Undead, någon slags pest eller nåt, jag har inte fattat helt o hållet. Men det är iaf bad guys som man ska sänka. Det är ett RPG i tredjepersonsvy. Vissa vill jämföra det med Elder Scrolls Skyrim men det tycker jag inte riktigt är samma sak. Visst båda är RPG och man slåss med svärd o så. Men där slutar nog likheterna. Fightingsystemet är väldigt djupt och det tar tid att bemästra det, men när man väl gjort det så är det i min mening den bästa fightingsimulatorn på marknaden.

Jag kan inte med ord nog uttrycka mig för hur mycket jag gillar Dark Souls, superlativen räcker inte till liksom. Det är så episkt, vackert, utmanande, brutalt, mysigt, frustrerande, oförlåtande, elakt och alldeles, alldeles underbart!

Även om det förtjänar alla GOTY-utmärkelser det har fått av alla recensioner så är det inte ett spel för alla. Gillar du att sitta o chillspela och få hjälp på vägen, kolla kartan för att se vart du ska härnäst eller bara pausa spelet när du ser att det kommer bli tufft. Då är Dark Souls inget för dig. Därför att:

1. Det finns ingen karta över spelvärlden, du vet aldrig om du utforskat allting förrän du har tagit dig till varje hörn och krypit allra längt in i alla grottor och högst upp i alla torn.

2. Du kan inte pausa spelet. Vill du gå in i menyn och ändra utrustning så är det smart att göra det på ett lugnt ställe, för spelet går inte att pausa. Enda gången det är helt säkert är vid s.k bonfires. Där kan man sitta i lugn och ro och chilla. Men överallt annars kan man alltid bli attackerad.

3. Det finns inga waypoints. Du blir inte tillsagd vart du ska eller vad/vem du ska hitta/döda eller nåt sånt. Du är helt utelämnad för ditt eget öde.

Det är så hardcore som det kan bli! Men jag tycker det ändå är lite synd att man inte får någon info alls. Hade det funnits en liten introduktion i början över hur spelsystemet fungerar så tror jag att spelet hade lockat en större publik. Nu är jag rädd för att många spelare inte kommer ta emot spelet med den öppna famn som man borde för det är ett helt fantastiskt bra spel. Och det gör ont i mitt hjärta att inte fler får uppleva det. För om man tar sig an det och verkligen ger sig in i det och har tålamodet och envisheten så lovar jag att det kommer vara en upplevelse du inte upplevt i ett spel tidigare.

Vill du ha ett spel som verkligen sätter din skicklighet på prov, då är Dark Souls det perfekta spelet. Det enda som gör att spelet inte får det högsta betyget är den ibland något bedrövliga bilduppdateringen på vissa platser i spelet.

Betyg: ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★

/Markus Etiketter: action, betyg, Dark, recension, review, RPG, Souls